jag förstår verkligen inte

hur mycket ska man orka ta? hur mycket skit ska jag mer få ta, hur mycket ska man få stå ut med? jag står i en hopplös sits. För jag vet inte vad jag kan göra åt saken.


fan jag är besviken, arg ledsen, förvånad, frustrerad irriterad ja allt man kan vara. för jag kommer aldrig sluta förvånas över dessa saker. Helt sjuukt  är detta, men men.

Jag är inte orolig. men men.

över till något helt annat.  nu ligger jag i soffan o ska sova, eller inte..... får se om jag somnar i natt. men men, jobb imorgon sm de ser ut.

Jag längtar så fruktansvärt efter min son, ska bli underbart att änmtligen få ha han hemma nu. :) Mammas älsklings Melvin. tihi.

godnatt vänner

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0